Onskan 4

Det kan ju finnas både för- och nackdelar med att märkas när man kommer ny till en skola. Det är kanske inte så lätt att bli av med den där märkningen, när den väl sitter där. Man ska ju självklart vara sig själv, men kanske till en viss grad. Om du är riktigt bitchig, kanske du ska försöka ''träna'' bort det istället för att visa dit riktiga du. För det kan bli riktigt jobbigt att komma ny till en grupp/skola med lite för mycket felattityd. Men om du har rätt attityd, och kan inspirera andra så ska du självklart vara dig själv.

Jag vet inte riktigt vad jag skulle göra, det beror nog kanske mycket på vad det gäller. Och vad konsekvenserna blir. Om du skulle vara tvungen att gå in ''cirkeln'' eller ''ringen'' som Erik var så hade jag hellre lyssnat på rådisarna. Vem vet, du kanske slutar på sjukhuset, och kämpar för ditt liv. Hade det inte bara varit bättre att putsa rådisarnas skor? Jag skulle lyda rådisarna, Jag skulle inte våga göra något annat. Jag skulle inte våga stå upp för mina rättigheter.

Jag tror att det är väldigt svårt att bryta mönster, att få bort den där ''stämplingen''. För att de som har stämplat dig, kommer nog inte så lätt ta bort den. De kommer inte heller acceptera, eller tro att du har ändrats på ett tag. För att ta bort den där stämplingen, tror jag att man måste motbevisa det. Att motbevisa att man inte är stark, är ju dock inte så lätt. Det kan vara väldigt svårt att få människor att tro att du är svag, när du faktiskt en gång redan visat att du är stark.

Jag tror att Erik och Pierre blir kompisar just för att de är så olika, för att de inte tycker lika alla gånger. Just för att de diskuterar, kompromissar. Det är det en riktigt vänskap behöver tror jag, man måste inte tycka eller tänka likadant hela tiden. Jag tycker inte det spelar någon roll alls, det beror ju mer på personlighet, än intressen. Det är ju självklart enklare att hitta samtalsämnen med någon som har ungefär samma intressen som en själv, fast det går även fast man inte har det. Så därför tycker jag inte att det är så viktigt. Jag har ganska många vänner som har samma intressen, men även några som inte har det. Och det funkar ju också!

Jag tror att det går ganska många rykten på Oppeby, även fast jag inte får reda på dem. Jag tror inte alls på rykten, jag tror att de skapas p.g.a. avundsjuka eller att man vill ha mer uppmärksamhet/makt. Enligt mig är ett rykte något som inte är sant och som man vill ska skada en eller fler andra personer. Jag kan inte riktigt relatera till något, men jag tycker att rykten är en sådan sak som inte borde finnas.

Jag tror att det är väldigt vanligt med öknamn. Kanske inte sådana som t.ex. ''Råttan'' men jag tror absolut att det finns andra namn, oftast som bög, eller gay eller liknande. Även könsord kan förekomma ibland. Och det tycker jag hemskt. Jag menar att vara gay är väl något fint? Det är lika underbart som att vara hetro?

Jag tror att smeknamn uppkommer genom att man leker lite med varandras namn. Jag har alltid kallats ''Jullan'' sen jag var sjukt liten. Och det klart. Det kanske inte alltid är kul. Absolut inte när det blev ''Jullan Bullan'' eller ''Julle Bulle'' då jag var väldigt överviktigt när jag var yngre. Men jag tror inte att det var något ont, eller är något ont med smeknamn. Det är nog bara ett litet smeknamn för att slippa säga hela namn, och för att göra det lite personligt! :)

Tror jag att våld föder våld? Gör jag det? Om jag tänker efter riktigt noga så ja, jag tror att våld föder våld. Blir du slagen, slår du då tillbaks? Denna fråga är så klart olika, från individ till individ. Kan du kontrollera ditt humör, nej då kanske du inte börjar slåss. Men kan du inte det, och blir slagen... Slår du tillbaks då? Jag tror att ja, det gör du. Blir du slagen och inte kan kontrollera ditt humör, tror jag att du börjar slåss själv. Du kan inte kontrollera dig. Om man tittar på boken Ondskan, och på Erik. Så är det ganska självklart tycker jag. Hans pappa slår honom, han får inspiration, han slår sina motståndare, sina fiender. Skulle Erik göra detta även fast hans pappa inte slog honom? Jag tror inte det, jag tror att det alltid finns en logisk förklaring till våld, eller egentligen till all slags kriminalitet. Jag tror att allt har en logisk förklaring.

Finns det för mycket ondska i världen? Kan det bli för mycket ondska i världen? Kan det bli för lite ondska i världen? Kan det finnas en värld utan ondska? Ja, jag tror att världen innehåller lite mycket ondska, eller nej. Alldeles för mycket ondska. I år har det hittills varit 15 skolskjutningar i USA. 15 på 10 månader...  Det är i genomsnitt 1 per månad. Ja, jag tror att det finns för mycket ondska i världen. Det finns så mycket människor som inte vågar gå utanför dörrarna, inte vågar gå ensamma, inte gillar mörker, inte vågar prata, inte vågar visa sig och som inte vågar leva ett normalt liv. På grund av all världens ondska. Så ja, det finns för mycket ondska i världen. Alldeles för mycket ondska. Tänk dig ett liv utan att vara rädd, utan att anpassa dig, utan ondska. Nej, precis. Det kan du inte, alltså är det för mycket ondska i världen. Om du inte ens kan tänka dig ett liv utan kriminalitet. 

Ondska. Vad betyder ordet ondska. Enligt Wikipedia är det ett vitt begrepp som innefattar tankar, ord eller handlingar. Men jag tror att det är så mycket mer. Det är så mycket mer än bara tankar, ord eller handlingar. Det är människor. Vissa människor är ondska. Ondskan finns innanför människorna, i skälen. Man kan utföra ondska på flera olika sätt. Men även små saker kan vara ondska. Jag tror att ondska är all kriminalitet i världen. All fattigdom. All diskriminering. All orättvisa. Allt som inte är som en idealvärld, är ondska enligt mig. 

Varför reagerar inte Eriks mamma... Ja, kanske för att hon är i chock? Hon kan inte göra något. Hon kanske har blivit hotad. Hon kanske inte vet vad hon ska göra, men hon är för rädd för att säga ifrån. Vad skulle du göra? Om din man som slagit ditt barn faktiskt har hotat dig. Om du vet vad han är kapabel till att göra. Skulle du då säga emot, säga till honom att det inte är okej. Trodde väl det. Man gör inte det, för man vågar inte. Man vågar inte för att man tänker för mycket på konsekvenserna.

Jag tror inte att Eriks pappa bryr sig om att han kan bli anmäld. Erik kommer ju inte anmäla honom, eftersom Erik vet vad som då kommer hända om det inte händer något med Eriks pappa. Om inte Erik har tillräckligt med bevis. Jag tror även att man inte bara anmäler sin pappa sådär. Även fast man så gärna vill, så kan man inte. För att det är just ens pappa. Någon som är orsaken till ens liv. Jag tror inte att man anmäler honom bara sådär. Jag tror inte att man kan det.

Romulus och Remos var tvillingar. Remoulus ritade upp ett område  med hans käpp där han påstod att hans framtida stad skulle ligga. Remus hoppade då retsamt över ett streck som ska symbolisera den framtida stadens murar. Romulus blev då så arg att han slog ihjäl sin broder. Staden som Romulus ritade upp namgeddes till Rom, detta hände år 753 f Kr.

Jag delar inte in människor i olika fack för vad de är. Men kanske lite för vart jag har lärt känna dem, och hur nära de står mig. Jag vill egentligen inte skriva vad som skapar en god respektive en ond människa eftersom det kan variera väldigt och för att ingen människa är perfekt. Men jag anser att en god människa är snäll, tänker inte bara på sig själv och försöker hjälpa andra utifrån den förutsättning den har. En ond människa dödar och förstör för andra, är allmänt självisk.

Nej, det tycker jag verkligen inte. Det kan vara så att man har en dålig dag, och läraren lägger då det på minnet. Då blir skolan bara ännu mer som ett fängelse. Om man blir övervakad hela tiden. Fast det skulle ju ändå vara bra, för då skulle man kunna få ännu mera poäng i sina betyg, dvs ha större chans att komma in på det gymnasium man vill. Fast jag tror ändå inte att jag skulle vilja ha ordningsbetyg, jag skulle känna mig så övervakad hela tiden och jag skulle ha sådan press på mig hela tiden.  

Mina tankar kring Ondskan

Det första jag tänkte på när jag fick veta att jag skulle läsa en bok som hette Ondskan, var att jag tyckte det var ett väldigt konstigt namn. Man kunde inte riktigt förstå och förutse vad den skulle handla om. Jag tycker sånt är väldigt jobbigt, att inte ha kontroll. När jag sedan fick boken och för första gången fick se framsidan, så fick jag inte någon riktigt tydligare bild. Jag kunde fortfarande inte förstå vad den handlade om. Nu när jag har läst några sidor så kan jag faktiskt säga att jag är lättad, nu förstår jag vad innehållet är, och jag behöver inte ha så mycket funderingar. Men det finns fortfarande några frågetecken som jag inte riktigt gillar. Som t.ex. varför slår hans pappa honom? Har han någon mamma? Varför agerar inte mamman? Och varför utsätter hans lillebror honom för saker hela tiden? Dessa frågor vill jag ha svar på så fort som möjligt, annars kommer jag inte gilla boken, för då tar mitt tålamod slut. Huvudpersonen i boken är enligt mig Erik. Jag ser honom som en ganska kort, brunhårig kille med normal kroppsuppbyggnad. Han har bruna ögon. Erik verkar ha stått ut med det här stryket ett tag. Han verkar väldigt kontrollerande och verkar vilja ha koll på saker. Det märks att han har erfarenhet av stryket eftersom han hela tiden kan berätta små tips för hur det känns, och hur mycket han tål, och hur han ska tänka för att det inte ska kännas. Tyvärr är det ju så det är för många barn runt om i världen, och det är sorgligt. Boken uppväcker lite olika känslor hos mig, några exempel är; ilska, sorg, medkänsla, hat och mycket mer. Boken gör mig väldigt ofta upprörd eftersom jag är emot all slags orättvisa. Skolan som Erik går på verkar rent ut sagt vara en riktig skitskola. Jag skulle aldrig låta nån gå på den. Man ska hela tiden vara på olika sätt. Man kan inte vara sig själv utan att få något emot sig. Det gör mig förbannad. Alla människor måste få samma utgångspunkt, alla människor måste ha lika stor chans. Om man då jämför med Oppebyskolan så vinner Oppeby med hästlängder. Bara det här med att man har uttagningar på den skolan, det är så fel som det bara kan bli. Ibland kan faktiskt detta hända på idrottslektionerna eftersom man delar in efter hur bra man är. Att man blandar för att det ska bli jämna lag, och det kan ju faktiskt vara bra. Men med det som händer på Eriks skola är ju bara pinsamt. Att man har uttagningar och att eleverna ska välja lag till t.ex. fotbollsmatcherna och att de stackarna som blir kvar. Alltid är samma människor. Det gör mig så frustrerad. Jag tror att det är som Erik säger, att man kan se och höra varifrån vissa människor. Man kan inte säga på pricken från vilket ''skikt'' man kommer ifrån. Men man kan nog ana om man tittar närmare. Jag tror inte att människor tittar så mycket på det nu. Eller rättare sagt så hoppas jag att människor inte gör det. Om det är så vill jag bara fly härifrån, fly ifrån detta patetiska land. Den sista meningen som jag läste var ''Jag vet det men jag lovade att slå dej ditt lilla fjäskas.'' Meningen gör mig ledsen. Att en person ens kan tänka så lågt som att slå sin lillebror. Usch. Språket i boken är nog ganska vanligt, men det finns vissa saker som jag stör mig lite på, t.ex. att författaren skriver mej och dej. Den har ganska många komplicerade ord. Men det är bra, man ska ha lite utmaning. Nej, jag känner inte till något om Jan Guillou.